Även 2014 ser ut att bli ett bra år för svenska aktiesparare. En stark sommar för New York-börserna och stigande dollar har hjälpt till att lyfta fondindex för aktiefonder med 12 procent under årets första sju månader. Tillväxtmarknaderna har rusat ikapp och förbi de senaste tre månaderna.
2012 var uppgången i snitt 11 procent och förra året klättrade Morningstars fondindex [gjennomsnittsavkastning i kategori, red.anm.] för aktiefonder hela 16 procent, så det ser ut att bli tre år i rad med hög avkastning för svenska fondsparare. Många frestas nog att glömma dåliga år dessförinnan, som sänker snittet.
Mindre än 5 procent
Men framöver kommer avkastningen från aktier att bli lägre. Genomsnittet sedan år 1900 är bara 5,2 procent per år realt – före avgifter, skatt och andra kostnader (se ”Lita på 114 års erfarenhet”). Och det finns flera tunga argument för att snittavkastningen framöver blir ännu lägre.
Centralbankerna runt om i världen har pressat ned de riskfria räntorna extremt lågt, senast sänkte svenska riksbanken 9 juli reporäntan till 0,25 procent. Effekten är att tvinga investerare som vill få högre avkastning att flytta pengar till riskabla tillgångar som aktier, vilket pressar upp kurserna.
Högre värdering betyder att avkastningen framöver blir lägre. Schillers p/e (dagens aktiekurser delat med börsföretagens historiska vinster under de senaste tio åren) har klättrat över 25 i USA från ett historiskt snitt på 16.
En spegelbild är att direktavkastningen global från aktier enligt The Economist har fallit till 2,1 procent per år, vilket tillsammans med en historisk real tillväxt hos utdelningarna på 1,5 procent realt per år betyder att totalavkastningen bara kan förväntas blir i snitt 3,6 procent realt. Och det är före avgifter och skatt.
Den höga värderingen håller troligen så långe inflationen är så låg. Men någon gång kommer Kina att låta sitt exportöverskott lyfta växelkursen för att låta den egna befolkningen konsumera mer, vilket drastiskt skulle lyfta priserna på stora delar av västvärldens konsumtion. Då tvingas centralbankerna strama åt med högre räntor, som i nästa steg sätter press både på ekonomin och på aktiemarknaden.
Nästa problem är den ökade ojämlikheten i världen, att de rikaste får en allt större del av inkomster och tillgångar. Den franska ekonomen Thomas Piketty har under våren skapat en intensiv debatt med sin bok ”Kapitalet i det tjugoförsta århundradet”, som påstår att låg ekonomisk tillväxt kommer att göra att sparandet bygger en allt mer dominerande kapitalstock ägd av företagsledare med brant stigande löner. Även om den slutsatsen visar sig fel, så är det ofrånkomligt att de rika blir äldre och övergår till att konsumera sitt välstånd.
En åldrande befolkning med ökad andel pensionärer ger ett säljtryck framöver som sänker värderingen på aktiemarknaden. Ett närliggande exempel är bostäder i Sverige, som har stigit brant i pris de senaste 20 åren. De som varit med om hela uppgången är glada, men förhoppningsvis medvetna om att kommande generationer inte har råd att betala en fortsatt uppgång.
Fokusera på insättningar
Min slutsats är att det främst är insättningarna som kommer att bygga framtidens sparande. Det är inkomster från hårt arbete eller smarta affärer som realistiskt sett kommer att skapa nya förmögenheter, inte att passivt vara delägare i börsnoterade företag. Om snittavkastningen från aktier bara blir 3,6 procent per år före avgifter och skatt, då är risken stor att de som väljer lösningar med årliga avgifter över 2 procent inte kommer att få behålla någon real avkastning alls. Efter 10-20 år kan det se ut som att sparkontot har vuxit, men precis som på 1960- och 70-talet riskerar det att bli inflationen som skapat en illusion.
Du som sparar, vare sig det är till den egen pension eller barnens första bostad, behöver därför för att vara realist räkna med lägre avkastning än de historiska snitten. Skulle du ha tur och välja rätt fonder eller pricka in att sälja vid rätt tidpunkt, kan förstås resultatet överraska positivt. Men fokusera på att göra tillräckligt stora insättningar.
